nu upptrappades våldet
då trappades det upp

sedan trappades det upp

för att dået flög till nuet

så det åter trappades upp

för att pga detta trappas upp mer

och därefter ytterligare trappas upp

så att det trappades upp till en upptrappning

på marken låg de döda, i lekparker, på broar, 

i trappuppgångar, på lekplatser, på bryggor

i kulvertar till tvättstugan, utanför förskolan

på förskolegården, på skolgården, i skolans 

korridorer, på sjukhuset, i entrén till akuten

utanför akuten till sjukhuset, utanför polishuset

på trappan till ålderdomshemmet, utanför affärer

i svängdörrarna till köpcentrat, utanför mataffären 

utanför bensinstationen, inne i bensinstationen 

utanför simhallen, inne i simhallen... utanför porten

på tomten till grannen... över allt låg det ihjälskjutna

sedan brände de simhallen, förskolan, skolan,

ålderdomshemmet, flerfamiljshuset, 

tände eld under balkongen, sköt bomber,

sprängde portar, satte eld på bilar, brände ned

garagelängor, de skjöt mot fasader,

och emot fönster där barn sov...

sedan undrade alla vad man nu skulle göra åt det

nu sade femåringarna när de fick gå förskola i

kyrkan... då deras "dagis bränts ned och en ung

pojke låg död på lekgården, ... , barnen sade

vi är ju nu, hjälp oss i nu att bli vuxna

sådana vuxna som reser från barndomen till

vuxenlivet utan att passera, se ovanstående...

fröken ge min femåriga kompis med adhd/autism stöd

ge min vän med talsvårigheter hjälp så att hon

inte mobbas för att hon är annorlunda, ge min vän

dyslexihjälpmedel, ge oss läromedel och goda vuxna

så att vi kan nå framtiden utan allt död och våld 

femåringarna gick ut från sin lunch på förskolan 

i kyrkan eftersom deras förskola sprängts i luften

de tittade på hålet i marken tillsammans med prästen

där deras "dagis" hade stått. Pojkarna såg spännande

och nyfiket på askan och tyckte sig se leksaker de

nu skulle sakna, andra pojkar såg dockorna brända

de tittade på sina fötter som var svarta av sot...

flickorna tittade på pojkarna och såg hur ledsna de var

tror ni att det är killar som gjort så här emot vårt

"dagis" frågade en flicka en ledsen pojke...

ja jag vet att tjejer inte spränger "dagis" där barn leker

varför tror du, fröken, att inte flickor spränger eller

skjuter, pang pang, sa flickan tittande ned i backen

hon tänkte nämligen att flickor kan visst lika mycket

som pojkar - hon tänkte på ett ord mamma sagt "jämlika"

fröken såg tårarna falla på flickan, hon torkade dem, men

hon svarade inte flickan, utan tänkte på ordet jämlik och

då började regnet ösa ned...

den kvällen frågade flickan sin mamma vid sängdags

mamma varför bränner inte flickor ned dagis och 

skjuter, pang pang... hon tänkte nog att mamma skulle

svara henne... men mamma sa tänk inte på det sov nu

men mamman gick till sin man och pratade om vad deras

dotter hade sagt. De tänkte på ordet jämlik skola omsorg

arbetsplats jämställdhet och plötsligt slog det dem...

vi gör olika emot pojkar och flickor, sa mamman till sin man

ja! sade pappan till sin fru... vi gör olika emot pojkar och flickor

när pojkar bråkar säger vi inte mycket, vi ser det naturligt

när flickor bråkar lär vi dem genast att det är fel