hopplöst förälskad i solnedgångens
utdragna rodnad lärde han sig längta

Det dagliga sveket lärde tålamod, det
härdade honom på gränsen just före
sammanbrott men så fann han alltid
lugnet där och då, igen och igen


Sista gången visste han när den kom
för först då fällde han en torr liten tår