Vi ligger brevid varandra. Du är Ying och jag är Yang. Vi är sambo. Vi hör grannarna ha sex. Vi vet inte hur dom ser ut. Men vi vet hur de låter. Det känns som att utöva ofrivilligt spionage. Tjejen låter som en ylande hund. Det dunkar lite i väggen. Du ser på mig. Vi skrattar. Känner oss besvärade men roade på ett skuldmedvetet sätt.
Vi är så olika. Men vi skrattar mycket. Du är positiv och stark, jag är labil och svag. Jag gråter mycket och då tröstar du. Jag är mer som ett offer för livet, du är den vinnande typen. Du verkar platsa i din roll som människa. Jag trivs bara ibland när jag glömmer att oroa mig. Det är ganska sällan. Men jag vet att jag älskar dig. Vi säger till varandra att vi älskar. Vi frågar; älskar du mig och svarar ja, jag älskar dig.
Jag älskar inte mig själv. Men jag älskar att sova. I drömmen är jag fri från mitt medvetna jag. Jag släpper allt och bir varm och fri. Det är lite som jag föreställer mig att det är att knarka. Min fix för att få slippa ifrån allt några timmar är sömn. Men det är såklart farligare att knarka och jag skulle aldrig våga prova.
Du litar på människor och ser det goda i folk. Jag litar sällan på människor numera. Men jag litar på dig, tror jag. För du är så olik mig som man kan bli. Du är modig och jag är rädd. En liten kanin. Nu ska vi somna. Vi säger godnatt och ses i morgon. Grannarna har knullat färdigt. Vi somnar nära varandra och vaknar imorgon igen.