stadsbildens ras
i lavin av stress
attack mot allt
med själ och utan

svart fängelse
stjärnlöst i natt igen
de föll och exploderade på vägen ned
rann ut över gatorna i sorgsen sörja

du lynniga mörker
bjuder svordomar och bannor
ur förbjuden ask
äter glupskt

dimmans grå nyans
matchar exakt min inre
tvångströjas kulör
elegant elaka tungor kittlar
lurar hungrigt i mörka hörn

skuggan faller över pannan
svärtan dränker mig
skär sig mot min skrikigt rosamålade mun

den som symboliserar fåfängans avgrunder

NU MÅSTE JAG MÅSTE JAG GÅ UT TILL VARDAGSRUMMET OCH SÄGA FÖRLÅT