var det min själ, så trasig
som lockade i mysteri

en dröm, en förhoppning
att rädda något som
för länge sen var förlorat

var det mina istårar
som band dig
i förförelsens näste

eller fångade jag dig i mitt nät
utan att du någonsin ville

kände du aldrig att min famn var kall

jag valde vägar
som skrämde dig
blodklädda gränder
bland demoner och fasa

jag satte lås på alla dörrar
men öppnade en glänta
där du naivt klev in
och sökte

vad var det egentligen du sökte?

det du såg
var inget vackert

och jag öppnar aldrig en glänta igen