låt mig vila ett ögonblick
slippa bära tyngd en stund
önskar sluta mina ögon
utan att världen faller ner

en enda gång
kunna andas ren luft
utan skuld och ansvar
mina händer fick hitta kraft
för att hålla alltihop

doft av lugnet avlägsnades

jag kan aldrig släppa taget
och andas ut
fast trötthet skär i venerna
ögon som ser rött
av vilsenhet och utmattning

striden är min egen
och viss belöning tilldelas
men stundtals bara tomhet

smaken av maktlöshet
som fånge i en bur

dömd att aldrig njuta tystnad igen