En havsspegel utan slut, en båt som plöjer
klöver en värld till två, skimrande böljande tyst

Är detta hjärtesorg
Är detta slutet

efter sig smälter det glittrande blåa till en värld
igen

trots sårnad
fortsätter hjärtat att slå

bara en blå strimma talar förflutet
snart borta

ändock med saknad


©