Öppna famnen väntade mig där
på andra sidan tröskeln
ett strålande brett leende under
en försonande ödmjuk blick

hon såg så genuint ren ut
så oändligt vacker

outsägligt hel

Men tvivlet stang mig
en tanke på det jag lämnat
bakom mig
alla kära minnen
allt det där gamla

det förflutnas tunga skugga
skymde mina sinnen
men inte mitt hjärtas brinnande
ljus

det som varit min fixstjärna genom
dagar och nätter
genom eld och vatten

nu lös det min ensamma väg
mot förening med mig själv
med alltet och henne

mot ljuset

hem