inom henne
ska alltid minnena leva
trots att förövaren sedan länge
vilar i sin förtjänta grav

sår ska alltid följa efter
drabba i känslostorm
i den underjord som grävdes

murarna står ostadigt
fast de byggdes av betong
skottsäkra västar höll inte skydd
mot haglande uttryck
förnedrande slag

än idag hör hon
orden eka ut i skadskjutet sinne
blåmärkena värker ännu
på skräckslagen barnakropp

onda frön gror
planterar demoner
i godhetens inre
hon är inte han

han odlar sin grymhet
försvarslöst bockar hon
när bomberna anfaller

han lever vidare
i mörkret smyger han fram
låter flickan
aldrig bli vuxen
aldrig fri

låter hans ondska
leva vidare
i henne