De embryoniska fragmenten av lycka
- Skärvor av dåtida smärta
vita blodhinnor i ryggraden
och ägget vilar tyst
i oceanens djup . . .

ofödda idéer
väntar på sin förlösning
embryon andas djupt
i morgondagens hav

Ånyo är tiden ur led

genom smärtans passage
upptäckes den gudomliga
hemligheten
och vid dess mynning
blodet forsar.

Tecken kan ej längre tydas
allt ständigt förnyas
åsidosatta meningslösa
livsgivande skillnader . . .

insvept i blod och slemhinnor
det beskådar skapelsens begynnelse
- fruktens bärare
och andas djupt
gudarnas luft
innan det dör.

Ånyo vetskap – en annan färd i sänder
fötterna sakta sjunker i sanden
och från havets djup vilar aldrig
ögonen.

Försjunkna tankar bryter havslinjen
ger livet mening.