Redan medlem?
Logga in
min lekpark och lekstuga
jag går över älskad jord bjuder in gamla välkända dofter som minnet burit och längtat vadar i gräddgula älggräs över nyöppnad sankmark där sjumilaskogen stod stolt förankrad med livsstarka fötter
just här gick trygghetsstigen
smeker min älskade leksten med barnets kärleksfingrar den hukar förminskad och blottad iklädd skammens grågamla lav mitt i människans avverkningsiver ögon söker förgäves vägen tillbaka mot rötter mot barndom mot hem
men riktmärken är inte mer
torra grenar granris och bark knastrar och gråter i mina steg som tappat stigen och kursen skogen minns mig inte längre kvar är bara hemlös kyla och ångesten fläker mitt sinne som blöder berövat bedrövat mitt ursprung är sopat till intet
sveper huden tätare om mig fryser… finns ingen tröst
Fri vers
av
Eline.P
Läst 749 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2007-08-14 09:36
|
Nästa text
Föregående Eline.P |