det är försent
du får aldrig veta
att du rörde vid rädslan
med läkande händer
blev en del av mitt inre
en bit av mig själv

du får aldrig veta
hur starkt du byggde upp
från grunden död tillit
till det närmaste levande
genom det du gav

när du visade mig
att vissa står kvar med kärlek
oavsett vad det kostar dem

det är försent
du får aldrig veta
att jag sprattlar rastlöst
i ett hål av tomhet
gömmer mig
där ingen får beträda

du får aldrig veta
hur nära mig du kom
när du öppnade det stängda
med varsamma händer

det är försent
du får aldrig veta
hur jag fattas dig

kampen jag utkämpar
i tårars ändlösa sorghav
min väg ifrån dig