. . . och vad som lämnades var
bara platserna, själen besökte

Strax innan gryningen
stal någon tiden
och kvar blev
minnena

i varje byggnad
i varje dal
i varje skog

och där slätten
breder ut sig.

På vattnets yta
i skogbrynets glänta
speglades ansikten

som bar med sig
alla minnena.

Minnena
som blev en del
med dennes kropp
minnena
som kunde förgylla
eller förmörka
tillvaron . . .

((( )))
Vattnets efterdyningar.
((( )))

När stenen kastades
mot sjöns yta;

väcktes den inre klockan
som likt en bomb tickade
  i det bultande hjärta .

Då stenen landade
på sjöns botten;

den mjuka dunsen

väckte sanningen

desarmerade den
tickade bomben
och själen stannade
där ljuset expanderade.

Kroppen gick vidare
för att skapa nya minnen

berika platsen där
själen fann sin vila.

Hjärtat utkämpar kriget
med varje slag

Hjärnan utvinner styrka
i varje fladdrande ögonblick

Kupade händer förser
kroppen med mat och vatten

och hjärtats röst återhörs
med smäktande ord
som framförs i
vinden
eller
när handen
skriver ned
och förevigar
minnenas melodi
i evighetens
korridorer
.