Sakta drog tonerna
smärtan bort

drog ut på
lyckans känsla
och musiken
slutade aldrig
att spela.

Galenskapens
varelse yrade och
med staplande steg
tog sig in i lyckans land
tills den blev ett med
känslan, blev lyckan
sjönk in i, lugnade sig

såg med kristallklara
ögon sina speglingar
som likt stora ormar
öppnade sina munnar
visade sina tänder

men varelsen stod
alldeles stilla . . .

i ett nirvana liknade tillstånd

ögonens brinnande inferno
slocknade . . .

hjärtat självantändes
brann i intets famn.

Månen passerade framför
stjärnorna och i tystnaden . . .

släcktes den fallna stjärnan