Natten

kallsvettig

klämmer om min hals

plågade minnen

återkomna ögonblick

förvridna

som om

de exploderat

kastats

långsamt

vitglödande

in mot

hjärtat

skär in

genom

minnen

bränner

nya hål

Vrider mig

som

utan

flyktväg

finner

en

efter

flera

evighets

ögonblick

fången

av

hopp

förtvivlan

saknad

vaknar

svettig

med minnen

av

hur du lämnade

mig

ute viner vinden

molnen rusar

klockan tickar

skuggorna gömmer sig

för passerande trafik

och din kudde

är

tom

kall

som känslan

i magen