virvelvind

rå

hänsynslös

river

sliter

kastar runt

driver ut

indriver

klöser

skingrar mina murar

som om de vore rök

minnen

jag trott jag glömt

tårar jag gömt

för allt

för alla

för mig själv

mest av allt

läggs framför mig

på ett gyllene fat

blunda hjälper inget

tugga ner

svälj

smärtan

tugga

saknaden

svälj

ensamheten

stormen

sliter

utan nåd

utan hänsyn

kastar ut

alla hemligheter

alla

ursäkter

bortförklaringar

undanflykter

bortblåsta

efter

stormen

svidande sår

renare

öppna

vackra

sanna

förlorat

i stormen

ser

ny

gryning

morgonrodnad

daggdroppar

blandade med salta

tårar

hellre det

än att räknas in bland dårar

vinden lämnar

en

tyst viskning

vakna

annars

kommer jag

igen

igen

igen

tills du

vaknar

ur

ditt själabedrägeri

din smärta

är din egen

men hoppet mitt