Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Din strålande morgonstjärna

Jag är han som slår dig när du ligger,
spottar dig i ansiktet och skriker dig till tårar.

Jag är en ängel, fallen och stympad,
slagen och utstött.

...och ändå vill du ta mig

tillbaka

till himmelen?







Fri vers av Daniel_78 VIP
Läst 718 gånger
Publicerad 2005-05-27 14:13



Bookmark and Share

  swimsus@gmail.com
Kommer att tänka på vad som finnes i betraktarens ögon, att tänk så bra man kan lura någon att tro att man e perfekt liksom..Sen är man bara lika skadad som vilken annan fallen person men man e arg o vill skada därför.Sedan nära slutet går det lite itu med hur jag uppfattar texten el vilka känslor jag får av den..

"Ändå vill du ta mig tillbaka till himlen?"
Man blir förlåten trotts att man undrar hur detta e möjligt.

Känslosam o många vackra ´strängar det kanske spelats förr men sättet du skriver på verkar nytänkande ändå!
2005-05-30

  Almaz
Det är en stark plåga i denna dikt som du förmedlar på ett sätt som fascinerar!
Det är ett snyggt slut. Gillar när dikter avslutas med en frågeställning.
Som läsare sätts man på prov, på nåt sätt.
2005-05-28

  Edrik
Vet inte varför men denna dikt tilltalar mig.
Bra!
2005-05-27
  > Nästa text
< Föregående

Daniel_78
Daniel_78 VIP