Du sa att du ville röra vid mig

Jag varnade dig

sa att jag driver alla ifrån mig

om de inte kan

och är beslutsamma nog

att våga

ta tag om mig

Du sa

det var en utmaning

jag log sorgset

nej

svarade jag

bara mitt öde

locka för att sedan bli lämnad

igen

och åter

till den dag

Någon

målmedveten

kan få mig att ömsa skinn

lägga av mig

denna mur

av nässlor

krossat glas

törntaggar

Du erkänner att du inte vågar

du väljer att lämna mig

kanske

eller

det bara är min hårda hud

som åter igen

håller dem ute

som kanske

skulle kunna göra mig glad

eller såra mig i nästa andetag

Det du inte ser

känner

vet 

en del av bladen är vända

åt andra hållet med

nog svider det

ofta

länge