som en aldrig sinande flod
är du fast i mina ådror
smärtan pumpar hänsynslöst
när jag bryter mitt avlagda löfte

försöker varsamt bjuda in
fasornas blodiga minnen
men känslan av att förråda dig
när jag river tystnadens murar
ger skulden helt ny skepnad

låter sanningen krossa vacker fasad
i en verklighetsbaserad regi
av gömda mardröms frekvenser

under isen gömde vi en ful verklighet
som aldrig fick smälta så andra såg
att den rädda flickan inuti
långsamt dog i fångenskap

gårdagens mörka skuggor
är tyngre än någonsin förrut
men jag bär det, jag måste
till det försvinner bit för bit

jag förlåter dig ditt oförstånd
din sjukdom och ditt hat

och jag är inte rädd mer

för jag blir aldrig du