Förlustan
jag är en blommande kvinna
under högsäsong
lustens trädgårdar
håller min åtrå vid liv
stryk mig över huden
lämna famnen du tillhör
en liten stund
låt fantasierna bli äkta
detta lilla ögonblick
jag ser ju att du vill
dina ögon berättar
att du känner som jag
vi har kämpat emot för länge
nu släpper jag allt försvar
hur kan jag förhindra
att slita av dig
dina kläder här just nu
kyssa motståndet
från dina våta läppar
tysta din rädsla
glömma allt förbud
morgondagen
är ett senare skede
vi lever här och nu
låt oss förlusta oss
bara denna natt
vakna upp en enda morgon
tätt intill i samhörighetens famn