stannar kvar
fram till dagen
som lyser svart på kalendern

håller fast så hårt jag kan
i din vilsenhet
insiktsfull röst försöker nå fram
men du är redan på väg

min omtanke är hopplöst ologisk
för i dina ögon är mina försök
endast fientliga framtåg
du är förblindad av mörkrets krafter

slockna inte nu min vän
ljuset finns här bredvid
det finns i mina händer
som leder dig hem
men du är så långt ifrån mig nu

tillåt dig att omfamnas
av sann och äkta sårbarhet
känna lugnet av att befrias
från skyddsmasker som tynger

stanna här i sanningen
då finns inget att förfara
lojalt ska jag vagga dig till ro
visa att kampen är värd att utstå

men går du dit
står du ensam kvar
med förrödiska kärleksvindar

skiftande till nebrytande storm
som förvandlar den vackra människa
du varit för mina ögon

till ett brustet livlöst skal