Står under himlen
Dina händer en gång vidrörde
Det blåa har blivit ett täcke
Över världen du en gång ägde

Utanför din fantasi
Ser jag ditt förflutna och din framtid
Genom glaskulans sköra väggar
Du så varsamt byggt upp

Står under fönstret
Din blick en gång fångade mig i
Glaset har blivit en spegel
Som reflekterar det du en gång gjorde

Medan månskenet dansar i din skugga
Skrattar de åt dig där du sitter
Dränkt i det oåtkomliga
Du en gång trodde du kunde få

Står under himlen
Och den värld du krossade
Med en knytnäve självgoda ord