Det bor en vilde i oss alla, men inte lika många varken
vill eller vågar omfamna den.
För vad skulle folk säga...
En oväntad lycka
Yr av nyvunnet mod steg han bryskt
ur snåren
drog fingrarna genom håret och borstade
bort lite gammalt gräs från magen
kärleken glänste i hans vilda ögon
med en rejäl näve brännässlor i ena handen
och en krokig gammal gren i den andra
steg han upp ur diket
drog ett djupt andetag och stegade sedan
fram till den unga skönheten vid husbilen
Färgen på hennes svala kinder växlade
abrupt från mild persika till svullen äppelröd
hon gapade torrt och stirrade
pupillerna var så vida pass vidgade att själva
iris helt verkade saknas
Han bugade sig vigt och räckte över sin
kärleksbukett
harklade sig och utbrast i ett djupt
brölande läte
ett brunstigt gurglande
det brukade gå hem hos honfolket
där han kom ifrån
det gjorde det nu med
Den unga kvinnan fullkomligt kastade sig
över vår vilde med raseriets fulla kraft
han tappade sin bukett till marken och grep
henne bestämt om livet
till skogs drog de tu att dela amors liderliga
läger uti daggfuktad mossa
hon sågs aldrig till igen
men i ett märkligt brev skrivet med kol
på en bit näver avlät hon sin
ståndpunkt i korthet
- jag är lycklig...