Alla dessa ord jag andades in, tog till mig.
Alla dessa falska moraliska förväntningar
som ändå är osjälviska etiska självklarheter.

Som tjäran som fastnade i flimmerhåren
efter varje bloss och jag andades in röken
från det imaginära huset som stod i brand;

utan att springa ifrån
utan att säga ifrån
jag satt i husets mitt och andades in.

Ett frivilligt beroende
ett enda beslut
en illusion.

Jag flyger, jag flyger. Jag flyger
ifrån er med en kniv i hjärtat,
varför?

- Jag måste glömma . . .

Andas in, andas ut, så enkelt är det.
Ett beroende – ett beslut. JAG fimpar nu!
En ny illusion. Blodsband kapas och
återskapas enbart för att bygga vidare
på det brända husets grund.

Jag sitter i husets mitt och betraktar
utan några förväntningar
utan några minnen
och blommor växer ur ruinernas sprickor . . .