Jag reser mig upp, det tar en evighet.
Mina ben är sega och kroppen lyssnar inte.
Men tillslut går det.
Allt känns helt plötsligt så avlägset och långt ifrån.
Jag hinner precis vänja mig vid höjden sen faller jag ner igen.
Jag antar att det inte är meningen att jag ska vara där uppe,
jag som är höjdrädd.

Nu ligger jag lika platt på marken som jag gjorde innan.
Men det gör inget för jag vet,
att en dag när jag är redo kommer jag också kunna vara där uppe.
Utan att falla,
såklart.