lovade dig innan Tomheten,
jag skulle inte göra om dig till en berättelse

så det jag skriver nu,
är bara en förmörkad tavla av ditt liv

-

så,
dina händer var bundna
bakom en stol med lång mörk skugga
gömd i bakgrunden
täckte mycket av bländade golvet,
och blodet från dina tårar

panik målade ögonen,
blank var din kropp men du kände inget
du visste att det redan var över

och ett dunkel,
ljuset var så mörkt att man nästan inte kunde urskilja
skriken i dina andetag

-

innan, 24 h:

mina händer visste innan jag,
hårt tag om badkarskanten:
det gapade vitt
ropade bländade ljus åt mig

vattnet täckte tröstande
mina tankar
smaken av asfalt infann sig,
orkade inte ana varför

och salt mörker i plötsligt röd sol,
sen önskad tystnad

av tomhet och eko i orden
bara

-

en lätt handflata
på din panna du plötsligt
blev medveten om

en man du inte kände inuti
sprang över dig, nästan fort

fast du tänkte en sista tanke att,
kanske hade smärtan uppfyllt mer
om han varit den du trodde,
en gång

-

på två sidor av vägen
föddes vi och levde vi
tills vi dog

du var ändå underbar,
där bakom mig i huvudet ibland
jag tänkte faktiskt
på oss och rymden omkring
vilket var störst?

på två sidor av vägen
föddes och levde vi,
tills slutet

och jag lovade dig innan Tomheten,
jag skulle inte göra om dig till en berättelse

så det jag skriver nu,
är bara en tavla av alla uppfattningar
ditt liv formade i mig