när tårar fryser till is
kan inga tomrum helas
händer tappar ödmjukt grepp
från vilsna
trevande ord
som saknar fäste i roten

då faller inga stjärnor mer
från hoppets himlarike

när världen är så gränslöst stor
och hjärtat slår rädda volter
det främmande svåra
en nyvaknad verklighet
skrämmer det nakna till sömns

då tystnaden bränt sönder
vingarna gång på gång
kan ingenting läka
få dem att flyga igen

försent för sanningen
som låg djupt begraven
skakad av förnekelse
sårad av brustet mod