I denna värld fann jag skydd. I denna djungel fick min sök - ande näring. I denna stund känner jag omvärlden så nära mig men ändå så långt ifrån medan krickornas sång håller mig sällskap och skapar stundens stämningstillstånd. Vi tillför alla med något, bortsett om vi finns bara för oss själva eller/och för andra.  En idé möter en känsla och väcker en tanke, skapar formen och olika riktingar likt det nakna trädets grenar och ett beslut avgör om man kommer få ge sig själv dagens unika näring som i sin tur ger en styrka och tidsförlängning, en chans till för att röra inombords alla de statiska, redan formulerade sanningar eller missförstånd. Om man väljer, att söka under skuggans ljumna tillvaro skydd från solen blir man också till en statisk sanning men det beror på varför man söker skydd.

Det finns inga absoluta sanningar bara idén att allt måste cirkulera och/eller expandera. Trygghet inför det okända och tron att allt man kommer möta drivs av kärlek till en idé oavsett vad idén är. Lövens susning gör entré och blir en del av vad jag är just nu.