Bland fiskar, fjärilar, havssköldpaddor och rockgurus, där volymen svävade högt över vad som örat förmådde att absorbera och gitarrer var det enda som kunde tysta förstärkarnas bröl i 4X12 orna.

Högt upp i alltet seglade örnarna och änglarna, Guds offerlamm hade både nedstigit och uppstigit, sjöhästar och sälar simmade bland sjöstjärnor och sakta decimerades de få valarna till ett
slumptal mellan 20 och 2000, Michelangelo iakttog och satte sina handavtryck på världsalltet eller rättare sagt i Sixtinska kapellets tak.

Havsgräset vajade så sakta i takt till tidvattnet och månen blinkade stilla gul och grann medan ännu en svärm kometer glödde så grant när de träffade jordens atmosfär. Da Vinci karvade i lik och byggde krigsmaskiner som forslades över hans stensatta broar medans han uppfylld av erotisk vördnad målade sin Mona-Lisa.

Och i Sveriges avlånga land närmade sig sakta sommaren sitt slut till tonerna av regnbågsflaggornas musikkår som sakta tågade i det strilande ösregnet framför en disorienterad tv publik som lapade billigt tetravin i den nyinköpta skinnsoffan från IKEA som ytterligare ökade på Kamprad imperiet.

Så antingen väljer vi att leva i fattigdom och be till Gud och gudar i asketism, aska och säck eller så jobbar vi, betalar skatt och dör i någon cancerrelaterad sjukdom som behöver ytterligare några miljarder till forskningen för att kunna komma på ett botemedel som de Aidssjuka drömmer om att till sist få . . . och i bönestugorna hörs utdragna AMEN mellan psalmer och tungomålstalen och statsministern kliar sig förbryllat i nacken över de senaste ekonomiska utsikterna . . .

Men livet det levs och tiden tickar på i ett rasande tempo, liv och död är våra ständiga följeslagare på en ömsom glädjefylld och ömsom starkt sorgefull estrad av gycklare, livsnjutare, tiggare, poliser och vanliga människor blandat med ovanliga människor som vandrar genom livet i antingen berusning eller fulständigt apatiska, men de lever trots allt.