Låt mig, er få bjuda, på min domedagssång
en ångestburen jazzinspererad självundergång
saxofonskrik med orgelburna toner
en hörselhallucination av Bach
på adrenalinhormoner

Mitt demensinspirerande hjärnspöke som bakgrundsvokalist
en doan med självcentrerad antisemitism
steppar i skallbanken med klackskor av spikar
en rundgång av krystvärk, suicalbetonat pikar

Jag sjunger, kan ni uppfatta, mina ljudlösa tjut
en bönfallande rop, om ett liv med ett slut
I crescendot dränker maran min viljan att bära
en trumvirvel saluterar att slutet är nära

Jag kan ej begära, av er, någon allsångsstämma
men min avsky till livet kan ni er säker igenkänna
refrängen går som lyder, i ett utdraget moll-ackord
Jag hatar mig själv, lägg in mig på livslång
permanent psykiatrihäslovård