varje dag vid 4 står han framför ica, alltid med samma avstånd mellan sig och skjutdörrarna. jag håller mig alltid bakom träden på min väg förbi, är en sådan som hatar folks ögon på mig, speciellt deras ögon djupt i mina som morfar brukade göra ibland innan han försvann som de andra, se sådär djupt in så att jag kände mig naken. jag ser aldrig hans ansikte, det är alltid vänt och han har alltid samma position; ryggen mot väggen och det ena benet över det andra. det ser obekvämt ut. men han står alltid så.
     ibland undrar jag om han ser mig fast han inte använder ögonen. han kanske har förmågor, speciella förmågor, som gör att han kan känna närvaron av människor trots att han inte ens vänder huvudet i deras riktning. när jag var mindre trodde jag att mamma hade det. det spelade ingen roll hur tyst jag var, hon visste alltid när jag var i närheten. men jag antar att det är sånt mammor bara känner på sig. ibland tog hon mina händer i sina och kysste mig i pannan så att jag kunde känna hennes doft alldeles intill mig, alldeles nära, och jag ville aldrig att hon skulle släppa mig. jag tyckte om när hon gjorde så. jag saknar henne.
     jag undrar vem han väntar på, eller om det är vad. han kanske väntar på att någonting ska hända, någonting som han med sina förmågor kan känna ska hända vid ica en eftermiddag precis som andra. hans kläder är alltid vita, och han har alltid bruna stövlar. hatten är det enda som växlar. ibland är den till och med ljusblå. eller turkos, som pappa brukar säga. jag tycket inte om när han rättar mig. jag tycker inte om att han alltid sitter i köket på kvällarna och dricker ur en tung genomskinlig flaska med något ljusbrunt i och röker och röker tills hela köket är i dimma och jag inte längre kan se vad han egentligen gör där inne, allt jag är lämnad med är att höra hur han fortsätter och fortsätter fast han vet att klockan är väldigt för mycket och att jag borde sova nu för länge sen men jag antar att han inte bryr sig. jag tycker inte om när han gör så.
     jag tänker mycket på mannen framför ica, han röker samma cigaretter som pappa men han röker dem på ett annat sätt, han röker dem lugnt och håller dem mellan tummen och pekfingret, inte mellan pekfingret och långfingret som pappa gör. så ska jag också röka mina cigaretter när jag blir stor.  jag tänker på honom speciellt när jag är i skolan och det är rast och De Andra har kommit nära igen, sådär nära som jag inte tycker om och de ser mig djupt in i mina ögon så att jag känner mig naken, och de är alla mycket längre än mig förutom en, han är kort men han har starka armar, jag har känt hans armar många gånger så jag vet att de är starka. mina armar är inte starka. jag undrar om mannen framför icas armar är det. jag tror det. han ser stark ut när han står med ryggen mot väggen och ena benet över den andra. det ser obekvämt ut. men han står alltid så. det brukar jag tänka på när jag är på väg hem, när jag är på väg bort från De Andra och på väg hem till pappa, att mannen framför ica nog är stark. jag skulle också vilja vara stark. jag kanske kan fråga honom hur man blir det.
     varje dag vid 4 tänker jag att jag måste fråga honom någon gång. jag undrar hur hans ansikte ser ut. säkert sådär jättehårt och tufft på utsidan, men mjukt och snällt på insidan. han ögon är säkert snälla. och jag undrar hur hans röst låter. den låter nog inte alls som pappas. inte som jacks heller. jag tycker inte om honom. jag tycker inte om när han tar tag i mina axlar och ler fast jag vet att han inte menar att vara snäll, hans ögon säger något helt annat. sen stryker han mig över håret, han har väldigt stora och hårda händer och det gör ont när han gör så. om mannen framför ica skulle stryka mig över håret skulle det inte vara så alls, hans händer skulle vara stora fast inte hårda, de skulle vara mjuka och han skulle inte le sådär. jack gör mig illa och ibland ser hans ögon ut som sot. jag tycker inte om honom.
     varje dag vid 4 står han där framför ica, och jag tänker alltid på vilken tur det är att jag måste gå förbi ica när jag ska gå hem från skolan. det är tur att mannen framför ica finns. jag tycker om honom.