två igelkottar möttes
den ene gammal den andre ung
båda med taggarna ut

den ene var orkeslös och sårbar
vilket gjorde den till en igelkott
lite speciell att umgås med

den andre otillfreds med livet och dess krav
ungdomen hade ännu inte gett
ödmjukhet förståelse och inkännande

i olikheterna älskade de varandra
deras möten i lövhögen
bjöd oftast på samvarons glädje

inte tänkte de krypa ned
inte var det dags för vila
ännu nådde värmen dom