Bunden vid ett kors av guld, piskad blodig
av en rasande vålnad utan varken anletsdrag
eller namn

begråten av en skara bedjande trogna, fallna
på knä som inför en konungs höga majestät


Tårar smeker formen av ditt ansikte, de rinner
ur ögon vittnande om barmhärtighet, mod,
- om rättvisa och levande dygd
smärtan flyr med blodets värme ur din sargade
kropp, ur dina sinnen


Gasten piskar allt hårdare, rappar sitt gissel
med sådan flammande nit att dagen kuvas
under en kvävande sky

någon undrar, någon förstår, en annan
minns, tolkar och berättar


döden, viskar du, är allas vår välsignelse...