Det är aldrig för sent, att önska möta,
blicken från en älskad, som aldrig har glömts bort
och att minnas den som glädjen
i ett samförstånd, från en tid som gått.

När ensamheten slår till och det känns
som om själen skulle sprängas
och ångesten tar över, som ett oändligt avgrundsdjup
när tiden har stannat och det känns
som om det gör detsamma
om hjärtat slutar slå.

När vi längtar efter tillhörighet och att få vara med
eller åtminstone en hand att hålla i
hos någon som vet vilka vi é
eller längtar efter närhet där kärlek bor
förhoppning, tröst och sång
där toner om upprättelse tar form
och modet hjälper oss att duga som vi é

Nej,sannerligen,
det är aldrig för sent, att önska möta,
blicken från en älskad, som aldrig har glömts bort
och att minnas den som glädjen
i ett samförstånd, från en tid som gått.