som om jag kan dansa
när natten är av frost; isblått stenhård,
liksom rör sig på avstånd.
som om ljuset kan spillas ut över morgonen
när jag bara får hålla dig kvar på insidan
och inte får viska till dig, inuti glittrande töcken,
hur vasst dina ögon gåt rakt igenom.
som om livet kan rulla under mina fingrar
när fåglarna skingras längs min hud,
och ditt ansikte vänds i mörker.
som om jag kan stråla och spraka,
sparka undan de bleka, envisa stjärnorna
på min ena handrygg; på måfå.
som om jag, gömd inuti djup,
kan skriva
forma och skapa i färger
när världen böjs
i förbjudna, giftiga meningar.
som om jag kan klä mig i dig
när vintern bultar som rödast i mitt hjärta,
och bilden av dig är hårt överstruket
i svart.