blottad stod jag framför
dina ögons makt
du kunde göra mig så vacker
med blott en blick
ett ögonkast

du kunde klä av mig
alla mina rädslor
låta mig hänföras
mot varje begrepp

du stillade stormar
med lugnande händer
du närmade dig såren
med ödmjukhet

och jag föll för dig

jag skänkte dig mitt hjärta
så naturligt blev det ditt
men inget var enkelt
en vacker tid blev svår

jag vill minnas
oss som det vi var
inte det vi börjar bli
när såren blöder alltför djupt
och ord blir dödande vapen