Orden har svikit mig! Likt tusen knivar blev jag knivhuggen! Bakom ryggen och rakt in i hjärtat! Ack denna smärta!

Till himmelska höjder upplyftes jag.Såg hur mina drömmar upplystes! Såg de brinnande bokstäverna som aldrig blir till aska!

Ack och Ve! Denna flammande eld som in i min dunkande barm oändlig brinner! Ack och ve! Jag dansade Eldens Dans! Åh nej!

Ord! Ord! Utav så många oändliga ord fann jag dikten som för mig blev skriven! Den magiska ordkombinationen som likt ingen annan gång fick mig att känna mig som den fagraste prinsessa! Som den sköraste bräckligaste och värdefullaste ting i världen! Ja! Ack ja! Det var då!!! Håll mig i dina händer Håll mig du diktens skapare, i dina magiska händer vill jag dö lycklig! Du som kan skapa en sådan skönhet, som gör mig knäsvag som river ner alla
mina fasader och betongmurar!

Det var då min hjärna började hoppas igen och illusionen, den bedrägliga illusionen som jag aldrig igen skulle våga drömma, det hade jag lovat mig själv, den bedrägliga illusionen blev till min verklighet! Den enda verkligheten! Den enda verkligheten som är värd att leva och dö för!

Jag trodde på dig! Din svikare! Du perfektionens älskare! Aldrig skulle du svika din älskarinna! Perfektionen! Du hade skrivit den perfekta dikten! Aldrig mer behövde du skriva igen! Ditt plågsamma sökande var över! Vi skulle leva lyckliga i alla våra dar! Det var mig du sökte . . .  Jag och Du, Du och Jag!  OOOch ingen Annan!!! Men ICKE! Inte blev det så . . . du giriga människa som borde inte ens kallas för människa! Du skrev en dikt till och en till och en till! Likt en svärm de samlades! Likt en getingsvärm; alla beundrarinnorna samlades omkring dig och trodde sig vara de utvalda! Bedjandes drömde om att få smeka din kropp, höra dig viska poetiska ord i sina öron och få dem att rysa och darrandes längta efter kyssen som är värd att dö för! Den kyssen var min!

Jag minns då jag blev kysst av dina ord och tiden stannade för en stund. Då mina fingrar smekte mina vinröda läppar som ännu kände dina läppars beröring och jag bara stod stilla Oh så stilla . . .

Bedragen! Jag blev ständigt bedragen din otrogna jävel! Två älskarinnor hade du! Perfektionen och inspirationens musa som egentligen var en mus med skiftande ansikten! Nej. Jag ska inte bli en bitter kärring. Du fanns aldrig i mitt liv! Du underbara poet och ordälskare . . . HA! Tre var dina älskarinnor Orden, perfektionen och inspirationen. Jag var aldrig verklig i din värld . . .

men jag älskade dig för den du var . . . Jag vet inte om du kan förstå det . . . men du vill inte ens prata med mig längre . . . du säger att jag skrämmer dig

*sitter på en bänk i parken och pustar ut, en uteliggare skramlandes samlar burkar i en svart soppåse medan snön faller från en kvist som en kråka landat på*