tidsomlopp
rinner längs vilsna vener

i darrande hand
syns linjer av försent

hopp som aldrig vågat somna
rädd att blunda bort
vackert målad ödesbild

smärtsamt gungar sanningen
framför nyvaken blick
en röst från framtiden
viskar varsamt

"vänd inte om mot skuggan
där himlen sagt farväl
det som var
kan aldrig återfås

slå inte sönder
stolthet mer
kryp inte där
marken inte önskar dig

håll tacksamhet
nära din själ
för det du höll
men som sand
rann ur dina händer

acceptera
linjer av försent"