Melodi: "Löftena kunna ej svika"


"Löftena kunna ej svika"
lyder en härlig sång
Jagade, ofta de vika -
näsan blir stundom lång...

Ande och kropp må brinna
sanning i töcken svinna
älskande tro sig vinna
kärlek i evighet...

"Löftena kunna ej svika"
trodde ock' jag en gång -
surfa' på fraserna rika
födde min kärleks sång

Ord för min fot han lade
löga' mig skönt i spade'
sånger jag skrev så glade
hyllade Tigers DET...

Drömde om landet i väster
nystart i livet få
längtade samtal och fester
glimten i ögon blå...

Fräcka vi orden skrevo
som oss från vettet drevo -
kåta och glada blevo
Tiger och Cat som få

Hetsiga sånger jag födde -
Musan var generös
Tiger mitt öra beströdde -
krävde rätt snart kuvös...

Lycklig som förr jag dikta'
orden jag knappt hann sikta
ville blott känslan rikta
väcka till djärva dåd...

Senare tog han ett munlås
trampade på sin eld
teg sen i månader, gunås
Då, i förtvivlans däld

helveteskval jag kände
kärleken mig förbrände
allt blev ett stort elände -
ingenstans fann jag nåd

Nedstämd och sorgsen jag vände
blicken i brunnen ner
känslokall, inget mig tände -
trolla mig bort, jag ber!

Musan mig icke kände
trumpet hon bort sig vände
Vältrad i sorg, men brände
gjorde mig inget mer

Argus mig visade ljuset
när som en viss Anjel
tinade upp mig. Till bruset
av skojsna ord en kväll

fann jag en skön väninna
frände i själ, en kvinna
som vet att orden spinna
nätet som gör mig säll

"Löftena kunna ej svika" -
detta är inte sant:
orden kan både berika
och ge en judasslant...

Tiger vid själen rörde
ande och kropp förförde
ja, hela mig han störde...
Jaså? Så intressant! (gäsp)