när natten kommer
hög av oro
saknad
vrider mig i längtan

någon har jag lämnat bakom
och jag undrar åter
varför


jag är van
jag når tillräckligt långt nu
gråter inte mer
men ofullkomligheten
rinner från mina tankar
genom mitt hjärta
ner i mina vener
det har den alltid gjort

min puls är hög
men mina fingrar kalla vid din rygg
som redan vänt om
jag har svikit dig


jag är inget barn längre
jag lämnar spår på riktigt

jag är nära skuggorna
konturen av himlen

och allt det andra
och kommer för alltid



jag kommer alltid
älska dig på avstånd