Det bor ett ord i djupet
det knastrar i själ
det myser
det lyser därinne
Det farligt är som stupet
så vakta det väl
jag viskar
det piskar mitt sinne

i sinom tid skall vakna
fruset starkt och yr
du anar
det manar så mäktigt
du aldrig mer skall sakna
ett okänt äventyr
tag rådet
välj dådet - nu dräktigt

dig kasta ut i natten
fast dimman är tät
glöm mallar
nu kallar dig ödet
bejaka dig, för katten!
en avig, sen en rät...
det nätet
förmätet ger stödet...

Så sök dig djärvt till stupet
likt Ronja i en bok
du känner
den bränner - din trängtan
Se frimodigt i djupet
då blir du månne klok
befriar
din skriande längtan

och Ekelöf gläds i sin himmel...