Bara en minut. En evighet.
© Erik Brickman 2005
Mörka nattens rike
En minut i mörka nattens rike
öppnades mina ögon, såg dina slutna
förstod att jag aldrig sett deras like
så fina där, helt gudavackert gjutna.
Gripen av föraning att turen vänder
stundande ensamhets bittra helvete
insikt om att mina längtande händer
snart inte skulle hålla om ditt anlete.
I din varma närvaro så otroligt ljuv
sträckte jag mig runt dina kinder
kände mig som nattlig kärlekstjuv
med vilja att äga det som trollbinder.
Du vaknade och såg drömskt in i mina
log och kände dig i beröring slutas
gav mig smekning av händerna dina
inget i mig kunde då nånsin avslutas,
en minut i mörka nattens rike.