Orkar du lyfta armen
genom dimmors tjocka

för att skapa väg
och sedan

Orkar du ropa förtvivlan
för sorgen väger
så tungt och dagen

Daggräs om morgon
väter tunga

Orden slungas ut i intet

När??

Och jag skriker men talar sällan och armen jag lyssnar viker av i avsaknad av kraft och det gör så helvetiskt ont och jag vill inte andas jag vill bara hålla andan till slutet gräver gropar i mitt kött

Bort Bort!