Ensamhetens pil och båge
ekar i poetens själ
föra stämningar i låge
nekar intet, vill blott väl

Musan myser hög och stolt
pennan glöder som kobolt

Vakar genom evigheten
föder verken utan tid
orden gro i skaldevreten
rymden bortom andas frid

Musan viskar ömt och knappt
skalden giver icke tappt...