Lutar mig tillbaks i soffan

sluter mina ögon och låter mina 

tankar sväva iväg med mig på

minnenas väg och bara följa

känslorna som rör om i hjärtat

och mina ögonlock får bli som

en biograf duk för världen

som var eller borde ha varit.

Och där i mitt inre möts våra ögon

så innerligt djupt bort om en purpur röd

horisont som endast finns inom oss

djupt begravd i våra själar

och som endast kan ses av dig och mig.

Och här i tanken kan jag skönja dig

så starkt, min vilja och längtan är

obegränsad av din skönhet

att du bara befinner dig millimetrar

ifrån mig trots ett avstånd av många tusen mil.

så är du ändå hos mig här och nu

jag lyfter och sätter mina händer 

i luften och känner dig i en känsla

som om det bara var en spegel emellan

i skepnader av vårt sanna vi.

Och vi går hand i hand på

den glittriga solgatan

som vätter ut mot havet

och som solen get oss 

för att  ta oss till den purpur

röda horisonten som bara 

är vår och solens och vaktas av

stjärnorna på natten.

Jag öppnar ögonen

och känner hur tårarna har runnit

på mina kinder, stelnat torkat in

och mina kinder strammar istället

men min skjorta är fortfarande fuktig

och jag känner istället en stor

tomhet i mellangärdet

ett tomrum som för alltid

kommer att eka ditt namn.

Jag sitter här i natten ihopsjunken

och jag viskar ut i mörkret..

älskling

bort om den purpur röda horisonten

kommer det alltid en ny horisont

och efter den en annan 

och efter den en

 ny

 horisont

 när man väl kommit dit

tar dom alldrig

slut ..