sitter vid bänken
solen smeker min nacke svartsjuk för att jag inte lämnar mig blott åt hennes sökande fingrar
Känner ådrorna i träet, följer linjerna med en nagel.
ser en början och ett slut på linjen
men vet att det är bara en bit av linjen
just den som visas mig nu
de andra linjerna finns djupare
eller i ett annat bräde
kanske på ett annat bord

på marken ligger grus
olika stora
grå och vita
plockar upp några och lägger ett par på bordet
alla kantiga
ojämna
egensinniga
plockar upp fler

bygger en liten mur
fast den är rätt ranglig
en vindpust kilar förbi o snuddar min kind
medan jag ser på stenarna
tar upp dem igen
lägger dem i en cirkel
känner att det är som en del av mina tankar
de går i en cirkel
utan början utan slut
ett ständigt pågående

tar upp fler
bygger ett lager till
det ser inte vackert ut
inte jämnt och elegant
men de ligger på plats

nästa lager
och nästa

sakta växer det
och solen har rört på sig..
men jag känner avtrycken av hennes fingrar på min hy som tysta kyssar
som säger att jag ska minnas dem

framför mig
ett litet torn
av grus
ojämnt
grovhugget
där varje sten är som en vilsen tanke
bundna ihop
där gömmer jag fler tankar
tills tornet försvinner
när en gråsparv kommer för nära
nyfiket sökande mat

men mina tankar går runt och vidare
mycket jag vill veta
mycket jag vill göra

men först en dusch
lämnar bänken och stenarna
åt nästa öde
förvaltade av en gråsparv