blåsten drar kyla in
molnen bildar skugga

sökande efter solens sken
efter kylans fläkt

hon måste upp i sadeln
på nytt

söka sej nya vägar
dra iväg från tider som flytt

finna att lycklig
var inte lyckligare

tro att stigen leder
henne mot framtiden

hoppas på en fortsättning
utan ensamhetens smärta

ovisshetens spår
smärtsam påminnelse

luftens fuktiga inslag
förebådar nattlig kyla

spår av värme gömmer sej
fjärran inombords