(på hexameter som lämpar sig förunderligt väl på jamska - eller möjligen är det tvärtom! Dock kräver flödande jamska upptakt.)

A Kare, hu såt hemä bole i Stockholm o dikte om söndan
för nu vare fjård. Hu gatt ha te nå slag som skull hannel om röttran
Men hur de nu e, så vål e fäll bäst om hu själv få berätt e:

Je kom ju frå Jamtland (de veit dä fäll all) o 'n pappa va bonn hänn.
O djura va måång o all skull ha fore om mönnan o kvällan
bå grisan o gettran o hästan o hönan o kynnan o sauvan.

O kattan, de hadd mä så måång att ongan kunn få var sen oong.
O männ, hänn va rannut o ford mä precis som en hunn. De va dumt de!
För ein gång om vintern så skull je gå ut o je slängt ijänn döra
för döra va trög. O 'n Tiger for ett mä o komme emilla
o vårte ihälklämt. O allri ha tåran männ rönne som då.

Mest fejen, de vårte je no sextitvo: i april komme föle.
Mä kalle na Dolly o hu va så fin men va vinglut på beina.
Je va bort i gålan och lekt mä Anita nårr folk täla om e.

Je sprang heile veia. De va fala långt och je tyckt de geck sakta.
Dom va härri ställe. De va bra no mort där så äuga gatt vän se...
O färga va ljösbrun - o tänk vicker fränsa hu haadd ront äuga!
Då känne je avunn. Int hadd je nå töcke te klip mä at pöjkan!

Tri förnamn, de ha je. O ein gång så fråge je hur de kunn kom se:
dom vårte så gla nårr je komme om vårn att je feck mä e namn te.
Te få sä e ståårss ett strekan så måång, de va nå te fiir.
Ja så sa a Mamma. O bröran o systra mi har bärre tvo.

Vad ske je berätt mer? Jo, nårr je va nyfödd då kute 'n Sven ut
o rope på 'n Pappa te skynn sä o komma o tiitt på stårssa.
Men hänn hadd så fjård så de vårte att Mamma hadd fått sä e syster!

Te sist vill je taack för oppmärksamheita o hoppes dä fatte:
de hänne var mätt sätt te bidra te nöja - om än dä int skratte...