Ur djupet av din själ det går ett skri
ett ensamt rop, ett salighetens rus
från källan, din mystär, en energi
som genomtränger eterns eget brus

Den sänker dig i trans och leder bortom
du glömmer ledsen svans och smärta stor
du är ej längre där du kände kortom
du förts till plats där evigheten bor

Om ingen dig förstår har icke bäring
du tumlar runt och fröjdas åt den ton
du funnit, glömmer även den förtäring

som väntar i ditt kök, ett timligt don
Ty Musan är den sannaste av smeder
hon ömsint visar skalden nya leder