Ett brunstigt vilddjur står bredbent och frossar
på en påse sopor utanför ett hus
tre missanpassade ungdomar passerar under
stort buller med röster som avgasrören på stadens
alla bilar odämpat brölande i kör

djuret blinkar torrt, fortsätter sen att rota
med frustande nos bland begagnade bindor,
bananskal och ett par härskna mazariner

En järnring av hormonstinna gossars upprörda
kroppar slås kring det ointresserade djuret

glåpord, min damer och herrar, är vad som yttras
på all slang man kan önska, och sen, när ingenting
händer klingar metalliska tillhyggens kalla språk

betongen ekar, natten drunknar i ett oupphörligt
sorl från kvarterskrogen runt hörnet

gap och skrik är det ingen som ägnar någon tid
längre, sånt ska man akta sig noga för var det
någon som allvarsamt nickade och sa

Och fem gälla skrik senare var allt som hördes blott
prasslet från ännu en påse sopor

gatan färgades röd, nej inte av utspilld Falu rödfärg
från något renoveringsprojekt på något av husen
i den här heligt urbaniserade stan, utan av blod

Djuret brölade plötsligt som hade det ont, men kring
sig låg de kroppar det slitit i stycken, och se där

snart invaderades hela staden av vilddjur, brunstiga
som ingenting annat, och vreda som berusade gudar
löpte de amok på allt som ännu var intakt